Vad är Osteopati?

Osteopati är den ursprungliga av de moderna formerna inom manuell medicin. Manuell står för att händerna är behandlarens redskap och medicin för ett komplett behandlingssystem.


 

Osteopatin utgår från att kroppen är en enhet med en naturlig kapacitet att balansera och läka sig själv. Denna anpassningsförmåga är en grundförutsättning för hälsa. Det är när den blir störd som vår hälsa kan bli negativt påverkad.

Osteopater orsaksbehandlar utifrån en helhetssyn, inte bara symptomen i sig. På det sättet erbjuds ett koncept som ser till hela människan, från det vi är barn tills vi har uppnått hög ålder.


 

En osteopatisk behandling är ytterst specifik för varje individ. Det finns inom osteopatin ett antal olika behandlingsmetoder. Gemensamt för dessa är att osteopaten alltid arbetar direkt på patientens kropp med sina händer. Inga redskap eller instrument används.

Ett kännetecken för osteopati är de fina, mjuka tekniker som används. Osteopati är en behaglig behandlingsform både för patienten och terapeuten.


 

Det primära målet med behandlingen är att uppnå de mest gynnsamma förutsättningarna för hälsa. Detta leder bland annat att lokala symptom ofta försvinner.


 

Vad kan Osteopaten behandla?
Osteopater behandlar hela människan, inte bara en viss åkomma. Genom att använda osteopatins principer kan ett stort antal olika problem lindras tex:
- rygg- och nacksmärtor
- huvudvärk och migrän
- matsmältningsproblem
- menssmärtor och oregelbunden mens
- återkommande infektioner
- bihåleinflammation
- astma och bröståkommor
- stress, mildare depression och trötthet
- allmän ohälsa


 

Dr Kerstin Gilsbach har varit vänlig och gett oss förfogande över denna rapport om sambandet mellan ryggsmärta och huvudvärk.

Varför kommer ofta ryggsmärta och huvudvärk samtidigt? Det finns orsaker i nervsystemet och även i muskulära systemet, som alltid är anslutna till varandra. För att förklara har jag separerat de båda.


 

Nervsystemet
Skallbasen är anslutet till korsbenet. Hjärnan är omgiven av vätska, samma vätska omger också ryggmärgen. Fördelningen och flödet av denna vätska sker i ett slutet system. Utrymmet begränsas av den hårda hjärnhinnan. Hjärnhinnan fäster på olika skallben, går igenom och fäster runt stora nackhålet, där ryggraden börjar. Hinnan går sedan längs ryggradskanalen och fäster nere vid korsbenskota två. Innanför hårda hjärnhinnan och mellan de andra hjärnhinnorna finns ryggmärgsvätska som pumpas runt med en egen rytm (långsammare än hjärtrytm). På så sätt överförs rörelser i nacken till korsbenet. Ett resultat av detta är en synkroniserad rörelse från nacken, korsben och vidare över sammanbindningen mellan sakroiliakaleden och bäckenet. Det betyder att felställningar i det muskuloskeletala systemet nedanför hjärnhinnorna kan leda till besvär i huvud/nackregionen. Och tvärtom kan dessa besvär leda till begränsningar i muskuloskeletala systemet. Dessa förbindelser är också anledningen till att begränsningar i muskuloskeletala systemet som uppkommer som muskelspänningar eller smärta i området vid nacken eller vid övergången mellan ländryggen och svanskotan även kan ge symtom i den andra änden av systemet.

 

 

Muskulära systemet
Varje muskelcell är omgiven av fibröst membran. Muskelcellerna ligger jämsides med varandra i buntar som hålls ihop av bindväv. Flera buntar bildar tillsammans en muskel. Runt hela muskeln finns en bindvävshinna. Den fortsätter sedan ut i muskelns sena som är uppbyggd av stram bindväv. Muskulaturen får syre och näringsämnen från blodkärl som går in i muskeln. Kärlen följer bindväven mellan muskelcellerna. I bindväven går även nerver.


 

I det djupa muskelsystemet finns en muskulär förbindelse mellan huvud och korsben. En spänning på ena sidan kan i denna förbindelse stegvis ta sig till andra sidan kan leda till blockeringar.


 

Hur de båda systemen hänger ihop
Spänd muskulatur leder till sämre rörlighet i ryggraden och försämrar därför flödet i det kraniosakrala systemet. Sämre flöde av ryggmärgsvätska kan i sin tur leda till att spända muskler vilket sedan kan breda ut sig uppåt (huvud-hals-övergången) och nedåt (övergången mellan ländrygg-korsben-bäcken).

UA-97213883-1